Troll eller?!

250px-John_Bauer_1915När jag var liten var jag lite mörkrädd av mig. Och ja, vem visste, troll och spöken kanske fanns, logiskt sett borde det inte finnas men återigen vem kunde säga att det inte fanns?! Ja något sorts väsen, något man inte kunde se riktigt, men nog kände man sig iakttagen och om man tittade riktigt noga, såg man inte en silhuett av något?

Idag har jag fötterna på jorden och huvudet ca 1,60 m över den. Tycker själv att jag har sunt förnuft så det räcker. Jag har vuxit ifrån min mörkerrädsla och rädsla för att det skulle finnas något otyg. Finns det, är det knappast farligare än människan själv, men det är en annan historia. Troll har funnits i mitt liv sen barndomen. Nära vårt fritidshus i barndomen hade en släkting sin stuga uppe på berget. På vägen dit hittade man både stora och små stentroll efter vägen och en bit in i skogen. De hade kläder, var målade i grälla färger och hade buskiga hår och kedjor till halsband. I sin steniga formation var de ändå väldigt charmiga. Jag har faktiskt tyvärr ingen aning om vem som hade skapat dessa figurer. Kanske var det de som bodde där, tant Carin eller hennes man, min släkting Åke. Detta par var godheten själva och skratten var aldrig långt borta. Tyvärr dog han när jag var rätt liten, men jag kommer ihåg att han var kal på huvudet, stack sin pekfingerstump i min mage och pep och skojade till det. Det var en skojfrisk brunbränd man. Har inte så starka detaljerade bilder av hans utseende men hans fru Carin var underbar, och hon var brunbränd, liten och otroligt rynkig med knotiga fingrar. Jag slogs av att hon faktiskt var som en trollmor, med sina stora hängande örsnibbar med guldringar i. Hon bakade gott, lagade god mat, plockade bär och svamp, hejade högljutt när Björn Borg och Mats Wilander spelade om Sveriges tennisära och efter Åkes död hade hon ofta sin väninna Margit på besök. Margit hade sockersjuka (diabetes fick jag veta senare att det hette) och var en hejare på att fika, även om det var sockerfritt. Hmmm, kanske fanns det ett samband med att hon var både rundnätt, trött och hade värk i kroppen? Dessa damer var för övrigt otroligt rädda för åskan, så närhelst den bullrade och blixtrade när de var i stugan, oavsett tid på dygnet, så satt de i den gamla blå bilen som stod uppställd på gården och fick stanna enbart på grund av denna åskrädsla.

Troll5

I Åke och Carins stuga, som egentligen var flera stugor, så var det så hemtrevligt. Gulliga småblommiga tapeter, virkade spetsar och broderade gardiner och dukar, spännande böcker och tidningar och fina figuriner. Inte så märkvärdiga egentligen, men i mina barnögon var de spännande, vackra eller ibland bara konstiga. Många var de troll som fanns, antingen här och var i trädgården, gjorda av sten och det som funnits till hands, men de fanns inne som bilder och figurer också. John Bauers sagobilder med förunderliga troll med prinsessan Tuvstarr var en del och andra var de söta trollungar som hade utflykt på berget med trollmor och trollfar. Vet inte vem som målade dessa, men de var så otroligt svenska i natur och bild, och väldigt fina. Alltid glada som berättade en liten historia i sig själva.

mammatroll

Ja så långt från de fula elaka dumma trollen man sett på senaste åren i Sagan om Ringen m.m. Jag föredrar dessa charmiga söta trollen, men betackar mig för de plastiga figurer som man kan köpa för att ha inomhus eller ute i trädgården tillsammans med de hemska trädgårdstomtarna. Idag har ju även internettroll dykt upp men det är ju en helt annan historia. Inte alls fysiskt reella eller trevliga, står oftast för anonyma påhopp i cyberetern.

Överlag, önskar jag att alla sett och upplevt de fantastiska troll jag vuxit upp med. Jag föredrar de enkla men fantasieggande trollen som bestod av staplade stenar och målade ansikten på och trasselhår ovanpå. Ja det var lite av en svunnen tid som ändå inte är så långt borta, 70-talet.

Ha en trevlig lördag!

Kärlek till alla! <3 trollfar