Små händelser i en stor värld

IMG_3267
Ett dråpligt urklipp ur Dala-Demokraten sommaren 2013 som lockade fram skrattet

Ibland händer något lite annorlunda i det vardagliga. För en vecka sedan hade en för mig okänd gammal kvinna pratat in ett meddelande på min mobilsvar. Hon mer eller mindre skrek i telefon ”Hej, det är från Töreboda. Jag ville veta hur det är med Hjördis. Lever hon? Du kan nå mig på …… (telnr), ja det är Siv”.

Jag var rätt förvånad kan jag säga. Jag trodde först att det var någon vän som skämtade, eller min man eller barnen…

Jag har fler gånger lyssnat av mobilsvaren men inte haft möjlighet att anteckna och trots att jag har ett nummer-minne utöver det vanliga vad gäller telefonnummer, så var det något hos hennes sätt att uttala numret som störde mitt minne, det gjorde det svårt helt enkelt. Men idag, så lyssnade jag ännu en gång. Ja, egentligen för att det var någon annan som lämnat meddelande, men så råkade jag höra Sivs meddelande igen. Perfekt, för jag hade denna gång möjlighet att anteckna också, så jag skrev ner alla detaljer. Efter lite funderande så tyckte jag dessutom att det kändes lite kymigt att jag vet att hon har ringt fel, för det kanske aldrig kommer ett svar till Siv, och det kändes som en väldigt stor fråga, den gällde ju faktiskt liv och död, även om det inte var så akut och dramatiskt. Så jag bestämde mig för att ringa Siv för att meddela att jag inte har något svar, hon måste ha ringt fel.

Svarar gör Siv efter bortåt 15 signaler, jag visste ju att det var en gammal kvinna, så hon kunde behöva lite tid för att komma till telefonen förstod jag. Siv svarar halvskrikande i telefonen med sitt namn. Jag berättar vad jag heter och varför jag ringer, men se då skriker hon ”Jag hör så dåligt, jag hör inte vad du säger! Vem är det?”. Jag tänker, tur att jag är hemma själv idag och halvskriker tillbaka i telefonen att det här är Elisabeth. Jag berättar mycket högt och tydligt att hon har ringt på min mobilsvarare och undrat om Hjördis lever. Hon svarar då ”Men jag har inte ringt till dig idag.” Återigen förklarar jag att meddelandet var från förra söndagen och att jag tänkte att det kan vara värdefullt för henne att veta att hon har ringt fel, om hon vill veta något om Hjördis, för då måste hon ringa vidare. Hon förklarar då att Hjördis är hennes syster och det går inte att få kontakt med henne för hon är så dålig. Så ska man prata med någon är det hennes systerbarn, för det är hon som hjälper till kring henne. Jag säger då att då kanske hon var på väg att ringa henne då, men att det blev fel och hon hamnade hos mig. Jag säger att jag hoppas att hon får rätt på svar om Hjördis och vi säger hej då.

Ja ett enkelt samtal, bara sådär. Vi har alla en historia och ett livsöde, på detta korta samtal hinner mina frågor och funderingar blomma upp. Vem är Siv? Är hon pigg i kropp och knopp? Har hon barn? Hur har hon levt sitt liv så här långt? Och hur gammal är hon? Är hon änka? Hade hon fin kontakt med sin syster Hjördis tidigare, som nu är okontaktbar? Bor de både i Töreboda? Vuxit upp där i en stor syskonskara? Hur fel ringde hon egentligen när hon ringde till mig, var det en eller fler siffror fel? Har vi några gemensamma vänner eller t.o.m. släktingar? Världen är liten, trots allt. Inget är otänkbart…

Egen bild från kvällspromenad
Egen bild från kvällspromenad

Ja det var ingen stor gärning jag försökt mig på idag, men faktiskt riktigt underhållande och den kändes god i hjärtat. Jag hoppas att Siv får svar på sin fråga och att hon och Hjördis får kontakt igen, på ett eller annat sätt…

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Slut på denna helg, som varit både solig och varm trots årstiden. Men nu börjar hösten närma sig och därmed även mörker och kyla, det känns i luften på morgnar och kvällar. Allt är föränderligt och det är så härligt, trots att det kan kännas bitterljuvt, precis som livet självt…

Kärlek till er alla! <3

/BettyBlue

 

Publicerat av

BettyBlue

Har levt hela mitt liv i södra Dalarna och norra Västmanland. När jag gick på gymnasiet så drömde jag om att upptäcka en skapande värld av textil. Jag ville bli kläddesigner. Jag har gått textila utbildningar, men då, i ungdomens dagar efter att ha läst den mycket teoretiska 3-åriga naturvetenskapliga utbildningen på gymnasiet kändes det som att det blev svårt att fokusera på den lekstuga som jag upplevde det var med skapandet. Det var inte på riktigt. Sen ramlade jag in i ekonomins och siffrornas värld igen och det kändes så bra att det var där jag stannade. Fortfarande drömmer jag om att skapa men mer för min egen skull än för att visa upp på modepodierna i Stockholm, London och Paris. Skapandet idag kan ta sig många former och fantasin blommar och lever vidare... Jag lär mig något varje dag, litet eller stort. Livet är en ständig pågående skola. Att resa är att berikas, bredda vyerna och livet i sig själv är en resa. Därför såg jag Dagny Carlsson 103-årig bloggerska, som ett bevis på det! Livet är inte slut för att du blir gammal. Du kan t.o.m. lära dig helt nya saker och utmana dina tidigare rädslor och gränser. Vilken inspirerande upptäcktsresa i sig själv! Peace, Love & Respect!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *